Det eviga tänkandet

Jag ska till en skock människor som jobbar med mode.
Jag är au-pair, i vår vokabulär finns inte mode med. Eller jo, bekvämt mode.
Möjligen en anledning till att jag endast har köpt ett plagg här som inte är "bekvämt".

Jag kommer att känna mig väldigt utanför på den fronten (Fast jag gillar er ändå! ;-P). Inget att göra åt.
Au-pair och gå ner i vikt går inte heller ihop. hm. tvärtom.

Så det enda jag har åstakommit under mina tre månader här är väl att jag nu hellre konverserar på franska än på engelska. Herregud, hur ska det gå när jag ska köpa biljett till bussen/tåget. Det kommer att vara ett virrvarr av engelska och franska under hela denna vistelsen. Det kan jag lova.

Visst, kilona, som ju faktiskt inte är så många men som känns desto mer... , kommer säkert att rinna av lätt som en plätt väl hemma i Sverige där inga onyttiga mellanmål tillsammans med småbarn existerar eller choklad lockar (som man ju faktiskt får unna sig eftersom man är såå duktig och den här dagen är urjobbig!..hmm..)
Fast jag kommer hem över jul. Jul är likamed mat.
13 dagar i Sverige och jag kommer att försöka äta allt som jag saknar.
Går ju inte riktigt ihop det där..
Men det mesta är ju faktiskt inte onyttigt. Tvärtom.


Men vad sjutton.
Jag ska ju till London.
Jag mår bra (eller ja, vissa stunder önskar man väl...)
Ja, jeansen som man hade i våras kanske inte sitter lika bra nu även fast de fortfarande går att få på sig men det är ju inte så konstigt. Då tränade vi flera timmar varje dag. Nu får jag vara glad om jag orkar med en dansuppvärmning med styrka och/eller promenad 3 gånger i veckan..

Tänk sen, när man blir student och inte har råd att köpa mat (typ). Då skulle jag nog vara riktigt förargad om jag inte hade låtit mig unna mig att ha ett mindre bra år på den fronten.

Fast ett gymkort måste införskaffas. Där lite olika dansaktiga klasser ingår.

Men som sagt. Nog pratat.
Jag ska till London!!!
Jag har inte riktigt fattat än att jag ska flyga i morgon. Att jag i morgon vid den här tiden (förhoppningsvis, man vet ju aldrig med flyg..) har träffat vänner jag inte sett på mer än tre månader.
Denna vistelse kan ju inte bli annat än underbar.

Förresten, vad är det för väder där tro?

image146
Sist det begav sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback