Jag har tänkt på en sak idag.
Den normala vardagen som jag längtar hem till ibland existerar inte längre. Den finns inte där och väntar på mig. Jag kommer aldrig att ha det som förr -komma hem från skolan, plugga, drilla eller träffa kompisar.
Jag kommer aldrig mer att leva hemma på samma sätt som jag gjort under hela mitt liv.

Det känns lite skrämmande.

Men då är jag glad att jag bröt upp direkt och åkte hit. Slapp känna den där konstiga känslan, jag slapp ligga vaken på nätterna och fundera över "vad ska jag göra nu då?".

Jag tror det kallas att bli stor...

Och det känns ännu mer skrämmande.



Jag borde tvätta mina skor...