Jag i lördags. Med mössan på.
Måste kanske ge en förklaring till varför denna mössa har fått resa runt i de schweiziska alperna (och jurabergen nu också då) tillsammans med mig.

Jo, det var en gång en tjej som tog studenten (just det, det var jag). Hon fick besök, på sin sommarvarma studentdag, av sin kära vän Herman som inte är en av de mest seriösa personer som hon känner. (Han kan om han vill..) ;-P
Hon blev mycket förvånad när han och en annan vän räckte fram var sitt paket. Att de hade tänkt på det till och med! Öppnade första..hmm..hon borde ha anat något. Fick tillbaka en tröja som lånats ut för en cykeltur hem en kväll..Tacktack, sa hon skrattandes och började möjligen ana något..
Sen blev det alltså dags för Hermans paket och fantasifull (?) hade han varit. Lite allt möjligt ramlade ur och bland sakerna fanns en tejprulle - som nog var det mest användbaraste. Med denna information kan du nog själv fundera ut vad för slags saker det andra var. Eller i alla fall att det inte var några halsband och clementiner direkt..
Såklart stod hon där med sitt stora leende och kramade om de båda och bjöd på champange och tårta, för trots att de inte är världsbäst på presenter så är de inte så dumma att ha till vänner.
 Dock är ju inte historien slut här för någon mössa har vi ju än inte hört talas om. Veckor gick och vissa studentpresenter glömdes bort mer än andra om man säger så..samtidigt som fikakvällar och volleyboll avlöste varandra.
Sen en dag, så står denna Herman på hennes trappa en gångt till med en present i handen!
"Jag tänkte på dig när jag såg den här så jag köpte den", sa han och räckte fram ett egeninslagit paket.
Åh, tänkte hon och öppnade glatt och ut kom mössan. (Dock ska här erkännas att hon kan förstå hur denna tanken kom till eftersom hon har en speciell relation till mössor - ungefär som vissa har till skor, skulle man väl kunna säga.) I detta fallet var det väl ändå färgerna som inte riktigt kändes som om att det var riktigt "hon".
Så, för att kompensera att den nog inte skulle användas så flitigt under de kalla, snöiga, schweiziska vintrarna (öh..trodde man då kanske..Snön har ju lyst med sin frånvaro ganska så flitigt) så lovade hon att denna mössan ska upp på en alptopp eller två.
Och så blev det. Och hon tyckte själv att det var ganska så kul att var gång dra på sig den där mössan snabbtsnabbt för att någon, ännu snabbare, skulle kunna ta ett kort med alptoppar i bakgrunden. Och sen för att snabbare än snabbast stoppa ner den i ryggsäcken igen..
Och de levde lyckliga i alla sina dagar (Tjejen och mössan alltså, vart Herman tog (tar) vägen vet ingen..)

Slut.