exakt så många dagar har jag kvar här nere.

Kursen jag sökt i höst är inställd.
Jag skickade in en sen anmälan till en distanskurs i franska (högskolan i Falun) istället. Ingen aning om jag har behörighet,fattade inte riktigt, men men..jag kan nog tillräckligt med franska för att klara av den i alla fall.
Jag vill så gärna plugga något i höst.

Så till gårdagskvällen.
Tog sena tåget från Lausanne igår kväll som gör att jag får åka buss sista biten från Moutier till Court. Tåget ska komma in 00.08 och bussen går 00.12. Jag har gjort det en gång tidigare och då gick det jättebra.
Men så händer det som aldrig (nästan) händer i Schweiz. Tåget blir försenat, vi kom i väg från Lausanne ca 10 minuter försent. Jag blev lite orolig så jag frågade kontrollanten om vi skulle hinna i tid och han lugnade mig och sa att vi ringer bussen om vi fortfarande skulle vara försenade. Och försenade blev vi. 00.20 rullade tåget in på perrongen i Moutier. Jag frågar kontrollanten om allt är okej, om min buss står där och väntar på mig. Han säger: Oj, vi skulle ju ringa! Öhm..Ja Tack! Hoppas,hoppas att bussen står kvar och väntar på tåget i alla fall..
Men turen var inte på min sida. Ingen buss. Jag börjar att få lite panik? Vad göra? Tåget blir samtidigt ännu mer försenat eftersom kontrollanterna och jag står där och de vet inte riktigt vad de ska göra med mig. Det rings hit och dit..och jag hade verkligen inte lust till att ringa N:s mobil och fråga om han skulle kunna komma och hämta mig. Förlåt.
Till slut bestämmer någon i andra änden telefonen att de ska ge mig en "bon" på 40 franc så att jag kan ta taxi hem. De ger mig den och sen är de tvugna att åka. Jag blir lämnad ensam där på perrongen mitt i natten..Jag SKA klara det här!
Ingen aning om vart numret till taxi står. Springer ner och letar, hittar ett nummer och ringer. Och det är någon som svarar! Han är på väg mot stationen! Jag är räddad! Oj, vad lättad jag kände mig.
En Monsieur i 70-års åldern hämtar upp mig, godkänner min "bon" och vi styr kosan mot Court.
Då visade det sig att det hade kunnat bli värre.
Han säger nämligen: Vilken tur för dig att jag fortfarande var ute, ibland är jag redan hemma vid den här tiden. (Moutier har alltså endast en taxi på vardagskvällar..)
Puh. Ingen aning om vad jag hade gjort om han inte hade svarat.
Ramlade lättad i säng lite senare än planerat.
Sen börjar Gaël att skrika, för att han inte hittar en tröja att ta på sig, klockan 7.13 i morse, pojkarna invaderar mitt rum runt kvart i åtta, jag sömndrunken säger UTTT!! jag sover! och efter det lyckades de inte vara tysta en sekund (värsta skrikmorgonen, som igår..) så inte kunde jag somna om inte..Men det är en helt annan historia..




22 dagar till Paris!