• Franskan tar död på mig. Och det värsta är att det är mitt eget fel. uppsats ska skrivas, flera kapitel i en bok ska läsas och en massa (de flesta helt onödiga!) meningar ska läras in. Tills tisdag. Lovisaplugg imorgon känns som en mycket bra idé.
• "Du borde ta för dig mer när du är bland massa människor för du verkar ju vara en så trevlig och glad person." Jag VET! men mina tappra försök har än så länge gått åt fanders, tryggheten eller nått saknas tyvärr. Men försöker det gör jag.
• Jag har fortfarande beslutsångest inför solodans-låten.
• Det är 10 veckor till studenten. TIO! ett sommarlov typ
• Det kommer inte att bli ett nöje att läsa boken "British museum" från 1968. 
• Det var trevligt igår.förförfest-förfest-Stadt. Fast Stadt är sådär, opersonligt på något vis.
• Jag sa aldrig att jag var bäst på kubb när Veronica var med. Jag är inte sämst utan jag ägde i somras! Så det så. Veronica var grym.
• Jag har en massa drillgrejer att göra. Frågan är varför jag inte har gjort dem.
• För en vecka sedan var det dagen efter sista förställningen. Det känns inte så. Känns som evigheter sedan.
• Klockan är nu 15.28 och jag måste bli mer diciplinerad!

Ramlade in på mitt gamla blogg (som jag för övrigt måste ta och kopiera alla inlägg ifrån så att de inte försvinner..) och konstaterade att jag konstaterade detta idag för exakt ett år sedan.

Och bara för att: Strötittar på programmet barnmorskorna just nu och helt plötsligt börjar låten från dansen bröllopsdröm i vår produktion i 3:an, att spela. Härlig skön gitarrmusik. Jag blev lite paff..

Att veckorna går snabbt nu har jag börjat att förstå.
Det var inte alls längesen som jag träffade pappa här i Schweiz och vi konstaterade att det var hela två månader tills vi ses igen. Nu är det inte ens två veckor (!!) kvar tills jag sätter mig på tåget till Bryssel för att möta honom där. Helt galet.
Detta fenomen beror nog mycket på att dagarna är ljusare och därmed längre samt att veckorna går väldigt mycket på rutin.
Jag har lite mindre än tre och en halv månad kvar här och man kan nästan säga att slutspurten redan har börjat.
Mycket ska tryckas in under dessa månader samtidigt som franskan ska finslipas. Mycket är kvar att se samtidigt som jag, under min tid här, har upplevt hur mycket som helst..

Då börjar man tänka framtid igen. Jag, som annars har allting så bra planerat (okej, vissa har det kanske mindre planerat än vad jag har tillfället i och för sig. Men för att vara jag!), har ingen aning om vad som händer i höst. Eller jo, lite. Jag ska jobba, men får jag något jobb då? Ibland känner jag mig hur säker som helst eftersom jag har flera "meriter" från jobb som liknar varandra men 100% kan man ju inte alltid vara.
Detta skrämmer mig samtidigt som det finns en kittlande känsla i magen.
Jag är ännu inte uppbokad i höst, jag är fri som en fågel och jag bestämmer helt själv vad jag vill göra.
Förhoppningsvis blir det i alla fall lite pluggande. Bakteriell Patogenes (fattar att ingen fattar..man läser om infektionssjukdomar och vad de gör med kroppen.) på Skövde Högskola.

Dock, får jag ett jobb och många arbetstimmar så är det tjäna pengar som jag ska göra. Annars kan inte nästa dröm gå i lås.
Nästa vår vill jag bo i Florens några månader och läsa italienska samt konsthistoria. (någon som vill hänga på??) Bara att säga det låter så härligt. Konsthistoria i Florens..Mmm.. :-)
Men som sagt, en liten pengafråga är det. Fast bara en liten, pengar ska inte hindra mig om jag känner att jag verkligen vill.

Sen, efter en sommar i Sverige, är det dags att bli fattig student. Och jag vet vad jag vill. Logopedprogrammet i Linköping är det om har gällt i nästan ett år nu..

Men vem vet vad som kommer att hända. Hittar jag värsta jobbet (troligt..haha) i en annan stad och flyttar? träffar jag drömprinsen? fastnar jag i Italien? Drar jag till Australien? gör jag en totalomvändning och bestämmer mig för att bli lärare som länge var tanken?

Som sagt, man vet inte.
Jag måste lära mig att tycka om att inte veta. Det blir nog så mycket roligare då. Och mycket enklare att göra helomvändningar och ändra helt i planeringen.

Det första jag såg när jag tänkte att jag skulle titta ut genom fönstret för att se vilket väder det var..
Superglad blev jag...inte...
Men som tur är så har det smält nu, men iskallt ute. hu!
Och jag som hade vår i helgen,.

Något som jag velat säga så länge har jag nu äntligen fått sagt.
Det är bra att skriva ner sina tankar ibland.
Efter svaret känns det bättre.

Snart ska vi ta tåget till Vevey för shopping och kanske hälsar vi på den här makapären igen.


Ha en härlig eftermiddag!