Jag har en sån härlig känsla i kroppen, nästan som jag vore kär. Fast det är jag verkligen inte. Jag är bara lycklig och kanske lättad, jag tror att min kamp mot dåligt självförtroende och kroppshat börjar att ta slut. Jag mår så himla bra. Jag älskar min nya lägenhet, min klass, min utbildning, sommaren, fina vänner. Allt är bara så toppen. Jag har växt så otroligt mycket sen gymnasiet (men även under de tre åren). Jag ser mig själv i ett annat perspektiv, jag ser tillbaka med ett annat perspektiv också.
Tänk så här:


♦ Du är du och ingen annan.
Det är bra med förebilder MEN du ska ändå inte försöka bli någon annan. Visst , förändring kan vara bra för både sjävförtroende och självkänsla men förändring ska inte ske med tanken "Gör jag så här blir jag som hon/han" utan skapa förändring med tanken "Gör jag så här så kommer det att utveckla den jag är."
Där fastnade jag ofta. Jag ska bli sån, hon gör så då ska jag också göra det..Nu lapar jag endast inspiration från andra men gör det sedan på mitt sätt, vad som passar mig som person bäst.

♦ Hitta din nisch i livet. Eller hitta flera. Hela tiden.
Vad är Du bra på? Vad får dig att må bra Eller kanske, vad vill du kunna göra? Våga prova!
Jag har hittat min plats i danssalen, där känner jag mig alltid trygg och jag får göra det jag älskar. Jag hade aldrig dansat "på riktigt" (i en förening tex) innan jag började gymnasiet. Jag sökte till danslinjen ändå, och kom in! Någonstans där hittade jag var jag hörde hemma samtidigt som jag gick emot vad omgivningen tyckte och tänkte. Bra betyg - ska du verkligen välja estet då? hörde jag en del, till och med från syon.. Började gymnasiet utan att känna någon, i en stad som jag var tvungen att åka buss till varje morgon. Bästa beslutet hittills i mitt liv även om min Linköpingsflytt ligger nära där också.

♦ Se alltid möjligheter, våga se bortom de raka linjerna.
Oj, hur ska jag förklara hur jag menar. Se dörrarna öppnas till de möjligheter som finns när du hamnar i en viss situation/råkar ut för något speciellt. Det kanske inte är precis det du vill men kanske kan det hela leda till något annat.. Lite flummigt så det får vara fritt för tolking helt enkelt.

♦ Våga drömma
Alla har väl drömmar som känns väldigt avlägsna och som man tror aldrig kommer att bli upfyllda men att ha dem där känns bra.
Min utbildning känns helt rätt för mig men det betyder inte att det finns tusen andra saker som jag också skulle vilja syssla med. Jag är fortfarande ung när jag blir klar och min drömmar att lära mig italienska flytande, plugga i Australien, jobba i Frankrike med mera kan fortfarande uppfyllas även när jag är färdigutbildad och "borde" slå mig ner någonstans.